Marcus brukar (för det mesta) säga att han ska städa innan jag kommer, men jobbar alltid så han hinner, vilket är förståeligt eftersom han alltid jobbar. Vad jag vill säga är att även om han brukar skoja och säga "nej men du får byta rent på sängen när jag kommer" och jag alltid säger nej och skrattar, så slutar det oftast med att inget blir gjort. Och vad tror ni händer då?? Jo då är det lilla jag som går runt och smygstädar när Marcus inte ser...lägger tvätt i tvättkorgen, dammar lite med en strumpa (som han givetvis inte har på sig sen, jag lovar! Han vet nog om att jag gör det).

Men visst är det knas?? Lider vi tjejer (det brukar för det mesta vara vi tjejer) av en Brie-syndrom, ni vet pendantfian i desperate housewives?? Njaa skulle kanske inte störa mig på en knapp som hänger från en kavaj om Marcus sa att jag hade seriösa problem och sa att han ville lämna mig. Min reaktion hade snarare varit i stil med att jag ligger på golvet och klämmer fast mig kring hans ben som ett trotsigt barn och skriker "lämna mig inte!". Fast jag måste säga, jag vet inte om det lät bättre haha...

Aja, (trots att jag nu kommer klanka ner på mitt eget kön måste jag säga det) tjejer alltså! Eller bara jag?? Jaja, det är ju bra för Marcus, så länge han inte märker att alla hans strumpor ligger i tvätten...sån säg inget!