Oh mina älskade kompisar! Ni är det bästa som finns det ska ni veta! Vissa dagar är man bara så otroligt arg, ibland är det befogat av någon annan, ibland är det över irriterande elektronik och ibland är det helt enkelt så att meningar blir till tankar som blir till ilska...men ni ska alla veta att det värmer att veta att man har så bra vänner i sådana stunder. Har sån lust att baka muffins med er alla! (Ja jag vet det är knäppt men det är ju bara så gott!). Tror att livet är lite som ett ljus, det brinner inte alltid jämt och fint. I och för sig så kan inte ljus baka muffins men ändå...

Älskar er allihopa! Ni är så fina på ert egna speciella sätt! Som jag sa till min mamma så kan man aldrig skydda någon annan från att bli sårad eller bli arg och ledsen ibland, man kan bara finnas där. Jag vet att jag är en dålig "pratare". Jag kan prata på som en kvarn ibland, så mycket att ingen tycks få luft men om andra saker är det lite svårare med. Jag vet verkligen inte varför det är så. Kanske verkar mina beskymmer så små i dagsljus, eller så kan jag inte riktigt definiera dem, eller så mår jag bara bra när jag är eller pratar med er att jag tycks glömma dem för en stund. Men det är svårt att öppna sådana samtal...jag är sämst på det (verkligen).

Det jag vill säga är, tack för att ni finns. Allihopa!