Som ni kanske fått en hint om överraskade jag min älskling på hans 20-årsdag. När jag fick reda på att det bara skulle vara han och jag hemma på hans födelsedag så var jag bara tvungen att släppa loss surpricelisan inom mig. Kontaktade några av Marcus närmaste vänner, fick sms hela dagen utan att Marcus fattade något (var ytterst noga med att radera alla sms). Fick smsa alla under tiden Marcus försökte få igång sin mammas bil (som gjorde att vi satt fast på busstationen i en timme), tack och lov märkte inte Marcus att jag "snokade" bland kontakterna på hans telefon...

Körde verkligen med Marcus hela dagen. "Älskling, kom så städar vi", "älskling hoppa nu in i duschen med mig" och "älskling skynda dig vi måste till systemet"...det ironiska var att han inte ens fattade när jag började göra mig snygg och bad honom att sätta på sig sin nya skjorta...

Väl inne i byn frågade jag efter pizzerina (där jag skulle häma Alex), sen tog jag bilen. Inte ens när Alex klev in på pressbyrån fattade Marcus något. Tror inte ens att han hängde med när Alex sa "jag hade vägarna förbi" (baaaaara 1,5 timmar från hans hem). Väl inne på ica tvingade jag Marcus handla en massa godis, chips och choklad (han fattade fortfarande inget). Inte heller när jag sa att vi skulle bara 2 stora pizzor hemma förstor han något.

Dock började gå upp för honom att något var på gång när jag började förklara vägen till hans hus. Det var väl tur det eftersom hade Marcus vetat, hade det inte blivit nåon fest.

Kvällen blev i alla fall superbra, var ett litet gäng på 7 pers som spelade spel (gud vad alkocider mättar), sjöng och åt en massa pizza (mums så gott). Marcus uppskattade det väldigt mycket men det bästa av allt var ändå att jag lyckades planera något så bra utan att han fattade eller ens anade något. Inte ens när jag stressade runt och bad han att klä på sig så fort han ätit upp...är inte överraskningar de bästa som finns =) (Jaja, I know, så länge man inte blir utsatt för något man inte vill) Men ändå...=)


Har tyvätt inga bilder, men jag hoppas att ni kan föreställa er Marcus förvirrade jag...speciellt eftersom han hela tiden sa "Men det är min födelsedag, låt mig bestämma själv"


Slutligen vill jag bara i efterhans säga...grattis min älskling <3