Idag åkte marcus hem...en mer tom känsla får man leta efter...det är tyst, tomt och jag fryser för att sängen är kall...och att inte få prata med honom ikväll känns riktigt dåligt! Det är helt sjukt, kärleken är sjuk...man blir helt galen av den. Marcus är min stora kärlek! Han kan få mig att sakna honom även om han är i samma rum...han gör mig varm, får mig att le och driver mig till vansinne ibland, men det är då jag älskar honom som mest...ingen kan säga att det inte är kärlek!!!