"Det känns som om livet flyger förbi, ändå lever jag livet en dag i taget..."

Så känns det just nu för mig. Började tänka lite på vad de närmaste veckorna hade att erbjuda och insåg att juni kommer vara borta innan jag hinner inse att det ens är juni. Ändå har juni månad inte ens börjat! Bland annat börjar månaden med jobb de första två veckorna, dock inte så mycket. Sen är det studenter hit och dit. Efter detta har jag en vecka ledigt innan mitt sommarjobb sätter igång och sen, ja sen är månaden förbi. Som jag sa i början, det känns som livet flyger förbi och ändå lever jag livet, en dag i taget. Hur är det då möjligt att känna att dagarna bara springer bort? Någon gång under dagen måste man väl ändå sakta ner och känna, nu är väl sommarn ändå här, eller liknande.

Jag borde verkligen släppa loss...

Nej, nu ska jag ut i solen och känna av den milda värmen, innan den också springer bort!