Kevin skötte sig även bra i kyrkan, förutom de ögonblicket då han han faktiskt lite diskret svor ut: "va fan" i mikrofonen, detta eftersom att han kom av sig. Dock skötte han det bra, istället för att bli nervös eller bara skita i det, var han coollugn och bara bad om pappret. När ingen kunde ge honom ett gick han och hämtade det själv, som inget hade hänt. Även om alla inte hörde svordomen kommer nog alla ha det som ett kul minne, kanske något som kommer att följa honom livet ut. Det bästa var ändå att en del av släkten fick tillfälle att minnas denna stund, på första parkett i kyrkan. Bara så typiskt vår släkt...