I fredags vad jag så glad, efter en hel vecka av jobb och tidiga morgonar, skulle jag äntligen få sova ut lite. Visserligen skulle jag upp tidigt i lördags för att sjunga med Kicki på en gravsättning, men det är ändå 2 timmar mer än när jag jobbar. Även om det var en gravsättning, som vi skulle sjunga på, såg jag ändå fram emot det. Det är inte ofta man får göra lite sångframträdande med publik, och när förra gången blev sucé är det  ännu mer kul att få göra det igen. Men, som många andra gånger ville kroppen inte, som jag ville och jag vaknade klockan 4 med illamående, som vanligt kunde jag inte somna ifrån det, utan fick istället spendera natten med hinken. Någon gång vid 7 somnade jag och insåg ganska snabbt att det inte skulle bli någon sång för mig den dagen, jag som tränade hela dagen innan. Några timmars sömn senare ringde jag Kicki och berättade att jag inte kunde komma. Istället spenderade jag hela dagen i framför tv:n och myste med katten, men det var ganska mysigt det med, om inget annat blev katten i all fall glad. Senare på kvällen kom Nina och André och höll mig sällskap, medan mamma och pappa var på kalas. Ännu bättre var det för Vicky, som fick komma in och ligga på soffan samitdigt, som hon blev kelad och matad med ett och ett annat chips, av Nina och André. Helglyx för en katt.