Ett litet kliv för mänskligheten, ett stort kliv för Emily. Jag har nämnligen lyckats ta med Kicki på Ki balance. Visst det kanske inte är så mycket tänker du, men du anar inte som jag har kämpat varje onsdag, för att aktivera Kicki med till friskis. Var ganska orolig att det inte skulle bli av, men Kicki lät väldigt positiv när jag pratade med henne igår, kanske även lite frånvarande pga TV:n men ändå. När jag väl skulle åka och hämta henne idag, fick jag inte tag på henne, varken på mobilen eller hem. Det var en ny variant tänkte jag, men som tur var va de hemma när jag kom förbi. Kicki hade även klippt sig och till min stora förvåning var det kort, väldigt snyggt måste jag säga. Off we went och även om det var lite svårt för Kicki att hänga med i början, var hon otroligt duktig! När vi stod i plankan gjorde hon det på det svåra viset och hon kämpade verkligen. Jag undrar om hon inte kommer att vakna upp i morgon, med träningsvärk i muskler som hon inte trodde att hon hade. Även om nu Kicki bestämmer sig för att hon inte vill gå mer har jag fått henne dit och det var det viktigaste för mig, att prova på. Jag är så stolt och även glad när hon sa: