Klockan är ju nu 10 på mogonen och jag har varit vaken i drygt en timme. Jag har fortfarande inte ätit frukost och jag är verkligen inte redo att möta dagen. Precis såg jag min kära granne, som joggade ut precis som om han fått i sig en hel pall med dextrosol. Fatta så dålig jag känner mig, vår granne är ju inte precis 25. Känns som om det är dags att bli aktiv på riktigt och kanske sno på mig mina löparskor, så att inte jag blir en av de sura tanterna som går med rullator och lider av benskörhet. Inte för att det är något fel med att vara det, men det är inte riktigt vad jag önskar mig när jag blir pensionär...