Varför drabbas alltid de bästa? Vad är det som säger att de ska vara de mest utsatta? Hur vet man att man själv är utsatt? Det kommer alltid som en chock och man frågar sig alltid, varför? Varför just han eller hon? Varför kan inte någon annan drabbas, någon som gjort hemska saker? Alla människor förtjänar en andra chans, men varför är det aldrig de snälla som får den chansen? De bara drabbas och så är det, ibland har man tur, ibland otur. Ödet ligger i någon annans händer. Jag vill inte berätta men jag måste själv få ventilera lite för det kom så oväntat. Jag måste få skriva för min egen skull, utan att någon ska förstå. En dag kanske jag kan prata men inte nu, det ligger inte i mitt beslut att berätta. Jag hoppas bara att ödet väljer turens väg, för sist var ödet fruktansvärt. Jag kan bara fortfarande inte fatta, men jag tror jag börjar känna igen. Känner dock att jag hellre känner ingenting än står där och ser på när ödet väljer väg...