Jag hatar denna dagen, den får mig alltid att bli så antiemily. Skulle jag kunna hoppa över halva denna dagen så skulle det vara bra...hatar denna dagen för att jag måste åka hem från Marcus idag. Nu ska man tillbaka till verkligheten igen och i kväll måste jag lägga mig i en tom säng, saknaden känns som mest då. Vem ska då hålla om mig? Det är annorlunda om man vet, att man ska ses i veckan eller något sådant, men så är det inte när man har långdistans och det känns ibland så orättvist. Dock vet jag att jag det är värt varenda tår, att känna denna känslan. För det enda sättet att inte känna så, är att inte åka alls och det kommer aldrig på frågan...skulle kunna korsa oceaner för Marcus. Vad gör man inte för den man älskar?