Man ska aldrig säga för mycket. Den läxan har jag verkligen fått lära mig nu i dagarna som gått. Jag sa till min mamma, i fredags, att vi i familjen klarat oss från alla förkylningar. Redan då sa min mamma, säg inte för mycket man kan aldrig vara säker. Dagen efter vaknade jag med halsont, redan då fick jag äta upp mina ord. Förkylningen satte sig i halsen och mamma frågade: har du hosta? nej, sa jag och senare på kvällen började jag hosta mycket. Jag sa även att förkylningen verkar gå över och att den bara satt sig i halsen och inte i näsan tack och lov. Men såklart sa jag lite för mycket och igår kväll, lagom till sängdags började näsan rinna som ett niagarafall. Det var svårt att somna och jag vaknade mitt i natten, dock somnade jag till slut. I morse var min nallebjörn en stor pappersbit och jag har snart tömt en hel rulle tack vare min näsa. Antar att det där men att säger att man inte ska säga för mycket verkligen stämmer ibland. Därför ska jag nu inte uttala mig om hur min fortsatta förklyldning går. Man ska ju som sagt inte ropa hej förrän man är över bäcken....tjing!