Ibland vill jag bara explodera och frustrationen ligger på max. Antingen är det jag som alltid är irriterad eller så är det någon som verkligen framkallar dessa. Jag lovar att ni själva skulle vara arga och sura och du bodde i ett hushåll där alla bara skriker på varandra.
Min pappa får inte köra bil på tre månader och vill heller inte vara ensam hemma, känn på den ni! Det är som att ha en bebis hemma pånytt. Det är fruktansvärt! Tänk er även att bebisen har en egen vilja och klagar på allt man gör, kul att köra honom överallt! Vad hände med min egen frihet. Det heter inte längre: jag ska till detta stället och göra det, vill du köra mig? Nej för numera heter det: Vi ska göra detta idag! Jag menar, det skadar inte att någon gång fråga!
Det gör mig så frustrerad för jag kan inte ens sitta vid datorn ifred. Det är alltid: gå in på www, kolla det, har jag mejl, skriv detta protokollet till mig. Jag sprängs snart! Datorn kan vara ifred hela dagen men så fort jag går in, ja då passar de på! Det värsta är att man måste alltid logga ut och logga in och ha sig. Människan kan heller inte formulera sig ordentligt, utan man hinner alltid får utbrott för att man får kritik att det är fel när man gör som han sa!
Den värsta biten är att jag har dåligt samvete för att vara såhär arg och frustrerad. Jag menar, jag vet inte hur mycket som försvunnit så det kanske är så att han inte kan formulera sig. Samtidigt kan man inte skylla allt på det, då får man helt plötsligt förklaringar för sådant som man inte kunde förklara innan. Det känns så fel att hata situationen när man vet hur det kunde ha gått. Det som är ett bra utlopp, hur kan det ändå skapa situationer som gör en så arg. Jag vill defenitivt inte ha en dålig nyhet istället, men jag tycker det är jobbigt. Kan jag ens få vara mig själv. Jag har väl också rätt att må bra, eller?
Och nej jag skriver inte saker för att få folk nyfikna eller för att någon förstår. En del kanske även anser att jag inte har något att klaga över (Lilla Emily lever ju i en sådan vacker värld, där allting är rosa och hon får det hon vill). Jag kan väl också få ha mina dagar. Jag är så arg! Bara låt mig vara det. Jag får också må dåligt ibland...och om det är just idag, låt mig va, utan att dömma det!
