I torsdags hade ingen kunnat ana vad fredagens moln skulle dra med sig. Den första snön kom i små sölta flingor och min tanke var att det aldrig skulle lägga sig. För det första är det skåne och för det andra kom snön inte förrän i frebruari förra året. Men ibland kommer tomten tidigt och de lätta snöflingorna lade sig som ett fint täcke över de kala åkrarna. 

Dagen efter blev underbar precis, som en vacker snödag ska vara. Kändes kanske inte som hevinter men det kändes som en bra bit in i december, då man kan njuta och fortfarande längta tills den dagen man dricker glögg och sjunger julvisor. Dock är det julklapparna som alltid är julens höjdpunkt. För vissa är det när Kalle Anka börjar och för andra är det när julen är över. En som inte uppskattade vinterns tidiga ankomst var mamsen min. "Jag är ingen isprinsessa". Det är inte bara isen som ouppskattas. På något sätt är jul mer som en stressig tid där man ska förbereda och slösa pengar. Dock tror jag inte att hon förkastar julen. Hon bara blandar den med delade känslor. Jag tror att julen får en helt annan innebörd när man blir äldre. Vissa ser det som en övergång när man är den som får vara tomte. I så fall kan jag berätta att det inte leder till någon övergång, för jag var tomte och jag älskar julen mer än någonsin!

Någon som tyckte snö var lika mysigt som jag var min katt Lisa. Hon skuttade runt och struntade i om det var kallt på tassarna. Dock ville hon kela hela tiden vilket kan ha misslett mina tankar om att hon skulle tycka om det. Hon såg i all fall inte isen som ett hinder för lite kärlek.