Sex and the City

Jag har sedan sommarens slut maniskt tittat på sex and the city boxen. Jag fullkomligt älskar hela gänget och det finns ingen man kan tycka illa om. Alla 4 är så underbara att man bara vill krama om dem och önska att de var mina egna vänninor. Miranda är den lite mer pessimistiska tjejen som har de absolut roligaste reaktionerna till allt. Jag bara älskar hennes sätt att prata om något som hon tycker är konstigt. Charlotte är den där knäppa och halvdumma tjejen som är helt galen och samtidigt så pryd att hon skulle kunna vara ljungfru Maria. Samantha, den mest sexfixerade tjejen som faktiskt skulle kunna vara min kompis Alexander, om hon var kille alltså. Sen har vi Carrie, tjejen som alla vill vara. För let´s face it, vem skulle inte vilja vara i hennes skor. Om inte för personligheten så kanske för skorna själva. Hon är tjejen som inspirerat oss alla till att faktiskt skriva. Vet många bloggar som startat endast på grund av henne. Hon är skrivandets gudinna, i alla fall bloggarnas. 

Vad jag vill komma till är att jag precis sett det sista avsnittet och det enda jag kan tänka på är hur fint slutet var och att jag bara vill ha mer! Har fortfarande filmen kvar tack och lov. Måste säga att slutet var perfekt, jag hade inte ändrat på något om jag var regissören. Till honom måste jag säga BRAVO! Jag storgrät till och med, pinsamt men sant jag måste erkänna. Kalla mig nörd om du vill men så var det. Jag vet inte om det var det så känslofulla slutet av förtvivlan, kärlek och lycka eller det faktum att jag nått seriens slut. Men jag säger då det. Ibland önskar man att livet var som en film. Skulle jag få välja en hade jag nog valt Sex and the City. För sådan vänskapskärlek är ovärderlig. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0