En jobbig dag i december...

Livet blir aldrig som man tänkt sig. Det är 7 sanna små ord, det vet jag nu i all fall. Har haft fina små planer som jag inte kunnat genom föra pga av at det just inte blivit som man tänkt sig...för att ta ett bra exempel på att denna teorin fungerar: 

Planerade att åka upp och överaska Marcus den 26 december. Lurade i honom att jag inte skulle komma förrän efter nyår och, att jag lovat Alice, att jag skulle vara med dem på nyår. Kan säga att han svalde betet med gull och hår, sur och tvär var han i telefonen. Kan erkänna att det var frustrerande att hålla emot, ville bara skrika ut och säga jag kommer snart!

För att komma till mitt exempel kan jag berätta att jag vaknade den 25 december och kände hur tanden kändes konstigt, såklart hade retainern (metaklltråden på baksidan av tänderna) lossnat. Eftersom det var jul kunde ingen hjälpa mig förrän på måndag, vilket innebar att jag var tvungen att vänta med att åka till Marcus. Inte nog med att jag hade PANIK för att tänderna skulle flytta sig (sist fick jag glugg och hade tandslänninng i 1,5 år, alltså nyligen). På detta hade jag mensvärk hela dagen. Det kanske inte är så mycket, men för mig var det verkligen hela värden. Det enda jag kunde göra var att ta det som det var och göra det bästa av situationen. Fick i alla fall lite tid med syrran och lite jobb amed Kicki. 

Som om inte det räckte blev denna dagen inte bättre än torsdagen. Gick upp halv 8 för att ringa tandläkaren vid 8, ville försäkra mig om att jag var först. Såklart hade de pratat med min tandläkare och sagt att de inte kunde ha jour idag. Dessutom så hade de fullt upp idag. Fick ringa upp min tandläkare igen och 2 timmar senare ringer han upp och säger att jag visst kan få hjälp av dem. Ringer till en annan reglering i Malmö, den största. Det frågar hur gammal jag är sen säger att de att jag måste söka privat, TACK FÖR DEN! Det är det andra stället som jag känner mig diskriminerad för min ålder. Skulle jag ha fyllt 20 innan nyår då hade jag säkerligen fått en tid, då betalar jag ju själv, så snålt.

Efter ett till nej, ringde jag tillbaka men nej det fanns inget någon kunde göra. Valen var att ringa i morgon eller skita i det och åka till Marcus. Tack och lov räddade min mammas tandläkare mig. Visserligen är han inte specialist men han ställde upp. Egentligen kunde jag inte få en tid förrän vid 5 men så snäll som han var, klämde han in mig vid 12. Fick veta en del om tandregleringen. Tydligen innehåller skånes tandreglering mer skvaller än en se och hör. 

Blev klar vid kvar över, köpte en tågbiljett haqlv 1 och tåget åkte vid 1. Snacka om Tajming. Hade dock problemet att Marcus var på lan, men tack och lov så fick jag följa med. Trots att jag ansträngt mig fick han en föraning av sin 5-årige lillebror, men vad gör det. Han blev glad ändå =) Så nu sitter jag här. Mycket senare, fast jag fick höra att jag hade kjunnat pka i fredags om jag hade velat, för det hade inte varit någon fara för tänderna. Men hur ska man veta. Trots att ingenting gick som jag tänkt mig så har jag insett att det sker om vi vill. Det kanske inte blir just när vi planerat det...



Kommentarer
Postat av: plina

Åh vad jag känner igen mig. Man har så fina och bra planer men alltid är det något som ska komma i vägen.. suck! Puss!

2009-01-04 @ 20:41:25
URL: http://plinaandersson.blogg.se/
Postat av: plina

Åh vad jag känner igen mig. Man har så fina och bra planer men alltid är det något som ska komma i vägen.. suck! Puss!

2009-01-04 @ 20:41:47
URL: http://plinaandersson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0